Lördag

Idag har jag jobbat. Det var verkligen inte kul. Det är totalt snökaos utanför dörren och jobbar man då på en hemtjänst som jag gör så innebär det att man kör hem till patienterna. Vilket i vanliga fall är skitkul men det var det verkligen inte idag.

Det har varit så svårt att komma fram till patienterna idag. Jag har kört fast med bilen i snön säkert minst 20 gånger. Jag har varit nära till tårar alltför ofta och jag har svurit. Jag svär nästan aldrig men jag har gjort det högt och tydligt vartenda gång jag kört fast med bilen. Och vi alla har jobbat något enormt emot klockan. Och det känns som att jag har gått ner 5 kilo. Så här har dagen typ sett ut kollegor emellan.

-Marianne jag har kört fast. Har du möjlighet att komma och hjälpa mig?
- Jag kommer, är precis runt hörnan.

ca 1 minut senare ringer min larmtelefon.

-Sandra jag har också kört fast.

Och då skrattar vi åt den bisarra situationen tillsammans och allt kaos och ser oss omkring desperat om någon annan kan knuffa på bilen som är i närheten.
Tom chefen ringde på eftermiddagen för att fråga hur det gick för oss i snökaoset och jag visste inte vad jag skulle svara. Det var ingen katastrof men det gick allt annat än bra.

Så det är nästan knäckande när jag sitter här och tänker på att jag har en ännu längre dag framför mig imorgon. Och det ska tydligen snöa inatt igen.